Sagoverkstad!
Jag brukar ha sagoverkstad/ berättarverkstad/ skrivarverkstad med mina elever, men nu testade jag detta på fyraåringen.
Jag tog en väska och fyllde den med handdockor och olika saker.
Jag valde att börja med en handdocka som i detta fall var en katt och inleda sagan om den lilla katten. Sedan fick Mathilda, utan att titta, ta en nya figur eller sak ur väskan och sagan fick då en ny vändning utifrån det hon tog upp ur väskan.
Hon tyckte att det var jättespännande att få ta upp nya saker ur väskan och lyssnade koncentrerat och levde sig in i sagan.
Mathilda, som älskar sagor och när vi berättar om när vi var barn, ville ha fler sagor. När jag för tillfället inte kunde fortsätta med sagoväskan, så fortsatte hon själv och hittade på egna sagor med dockorna.
Vad blir det för saga av det här tro? I skolan har berättarverkstaden fått utvecklas i takt med eleverna. Det har varit sagoverkstad, som blivit berättarverkstad, som blivit skrivarverkstad, som blivit deckarverkstad, som blivit fantasyverkstad osv. Det är helt enkelt vilka verktyg som man fyller väskan med som avgör. "Väskan" används bara för att trigga fantasin, så ibland behöver eleverna den inte. När eleverna så småningom får en känsla för hur skönlitterära texter är uppbyggda och kan använda olika former för sitt skrivande blir det så häftiga texter.
Och jag får vara med på deras berättar-resa!!! Wow, vilket jobb jag har!